Jag påbörjar hemkomsten och det nya året med att flytta bloggen.
Vill du fortsätta följa det värmländska livet och utmaningarna som det innebär – eller vill höra fortsättningen av vår Sydafrikaresa?
Drakensbergen
Januari 9-10-11
Vi har förvånats över hur naturen kan se så olika ut. Efter vägkanten står en man och klipper till en av tre buskar som från början ser identiska ut och smälter in i det naturgröna landskapet.
Allt eftersom vi närmar oss Drakensbergen möts vi av allt fler runda lerhyddor och desto närmare vi kommer vår slutdestination ebbas de slutligen upp i olika samhällen.
Arkitekturen är så långt ifrån hemma som möjligt. Hyddorna är små och identiska med den mest fantastiska placeringen – som många jag känner skulle betala multom för att få. Vad är egentligen livskvalitet? Att äga mycket och leva på stora ytor eller leva litet i en mysig by med en fantastisk 360 graders vy över det mest frodiga landskap jag någonsin sett? De mjuka bergen tar över allt fokus, och den klarblåa himlen kommer i andra hand. Solen strålar och fåglarna kvittrar. Vart har vi kommit egentligen?
De närmaste dagarna har vi vandrat, ridit och försökt att spara så mycket bilder i huvudet som möjligt. Hemma känns väldigt långt borta just nu, men saknaden efter vovvarna är enorm. Vi pratar om dem varje dag, och försöker föreställa oss vad dem gör eller hur dem skulle trivts här. Att få klappa lite olika djur hjälper. Hästar är check. Sedan har jag suttit och matat ett rådjurs kid på nästan 1år. Om några dagar ska vi till ett animal-rescue-center vilket jag längtar ihjäl mig till. 
Durban
Igår lämnade vi tillbaka hyrbilen i Kapstaden & flög till Durban & hämtade ut en ny. Den första vi hade var splitterny, vilket är läskigt även när man själv äger bilen. Lyckligtvis lämnade vi tillbaka den lika felfri som vi fått den. #jakobkörbra
Dock har jag kommit på mig själv mer än en gång med att hålla för munnen, efter att skrikigt rakt ut eller lagt mig i. Själv hatar jag sånna människor, så förstår inte vad det kommer från 😉
Att köra på ”fel” sida är ingen sak längre. Det känns tillochmed mer logiskt att köra medurs i rondellerna?!
Dehär är det vi hann se av Durban igår, innan vi spenderade eftermiddag/kvällen på hotellet. Nu på morgonen har vi traskat runt och shoppat solkräm. Tydligen var det svårare att hitta än vad vi först trott. Men shoppingcenter är en guldgruva som har allt, även solkräm. Så nu ska vi brumma vidare mot Drakensbergen! 
Franschhoek
2017-01-07
Vad gör man? Staden är en enda gata som den ouppmärksamma kan missa med en blinkning. Men stannar man upp och ser sig omkring slås man återigen av hur enkelt allting är. Vingårdarna ligger som slutstation på varenda gatukorsning och andas årstidernas cykler. Snart är det skördetid, vi missade den tyvärr med några veckor. Jag hade annars sett fram emot att få trampa druvor, även om det annars sker maskinellt.
Något som dock sker för hand är – skörden. Alla druvor handplockas, vilket när allt kommer omkring känns vackert på ett sätt.
Målet med resan i vinlandskapet är för oss att lära oss mer, smaker och druvor. Hur tanninerna ter sig och urskilja olika smaker ur vinet. Vi har blivit bra på att peka ut olika smaker i vita viner, men på de röda druvorna kan vi endast känna skillnaden på druvor mellan shiraz/Syrah & Cabernet sauvignon.
I Franschhoek som annars har ett vintåg mellan gårdarna, valde vi att cykla och känna lite på landskapet. Varmt,svettigt,mjöksyrigt – men ack så vackert. Människorna vi träffade är trevliga och artiga. Och man hälsar alltid! Det ska vi verkligen ta med oss. Allt blir så mycket bättre om man välkomnar varandra.
Från Stellenbosch till Franschhoek
2017-01-06
En kort bilfärd mellan de två stora vingårdsjättarna i det grönskande paradiset – avbröts med besök på fyra olika vingårdar. En fantastisk rundtur på Boschendals vingård inkl. den svårslagna vinkällaren, som sedan avslutades med en picknick. Hela vingården inramas av hållbarhetstänk, baserat på det ekologiska fotavtrycken som det satsat enormt mycket på att minska. Vilken givetvis var ett stort plus & som gör vingården till den bästa vi besökt under vår tid i regionen. De underbara guiderna och de exklusiva mötet med vinets produktion från druva till glas var toppklass.
Vinprovning
Igår hade vi en heldag med vinprovning på 5 st olika vingårdar. Med ett härligt gäng har vi liksom lärt känna och kunnat inspireras av varandras livshistorier i vinprovandet.
Vingårdarna Kleine zalze och Rustenberg (sista bilden) var helt klart bäst och vi köpte med oss vin, samt beställde hem till Sverige. Kleine Zalze hade ett helt underbart sauvignon blanc som tyvärr inte går att köpa i Sverige. Någon gång i februari när vi garanterat är hemma, dyker det upp några flaskor till oss.
Den första bilden är tagen från Lanzerac’s fantastiska källare, även om vinerna inte var i vår smak överhuvudtaget.
Snart ska vi packa ihop och rulla vidare mot Franschhoek. Förhoppningsvis hittar vi någon mysig vingård på vägen som vi kan vandra runt i. 
Stellenbosch
Den mysiga och trygga staden fick en dålig start i våra ögon. Det negativa som inträffade i samband med att matklockan ringt, var att staden har för lite parkeringar och extremt många bilar. Många parkeringsvakter som rättfärdigar om du bryter eller gör fel. Det positiva var ändå att vårt hotell hade egna parkeringar, pjuh! Och att parkeringsvakterna var hjälpsamma.
Dessutom var servicen så hård och ”fin” så de glömde bort att vara trevliga. I alla fall den receptionisten vi möttes av de första gångerna. På eftermiddagen var det en annan helt underbar och engagerad receptionist med hjärtat på det rätta stället, som har hjälp oss med aktiviteter och frågor.
En viktig punkt att tillägga är att det endast finns toaletter på hotellet och en betaltoalett på stadens allt-i-allo butik ”Cashier”.
Efter att vi ätit en underbar miljövänlig lunch med en tanke bakom varenda råvaruanvändning – kom jag på mig själv med att le igen haha. Eftermiddagen som spenderades vid poolen var underbar, liksom sällskapet och kvällsmiddagen.
En mätt Elaine är en glad Elaine & Stellenbosch är faktiskt en väldigt mysig o trevlig stad! 
Lion’s head
Det är dags att ta farväl av Kapstaden för denna gång. Vi började morgonen med att kl 6.00 ta oss till berget Lions Head & vandra upp. Innan klockan 8 var vi åter på vårt kära B&B Acorn House, med underbar stil & värmande service!
Nu är vi i Stellenbosch, och de närmsta dagarna väntas vinprovning och en fortsatt ljuvlig matkultur. Just nu ligger vi vid poolområdet & latar oss. Ja du läser rätt! Ikväll väntas en middag på hotellet som ska vara en av av det bästa i området. Här kommer lite bilder från sista morgonen i Kapstaden. Nu fortsätter vi äventyret!
Godahoppsudden
Igår bilade vi ner till den sydvästligaste punkten. Vi stod längst ner på den afrikanska kontinenten med Atlanten på högersidan och Stillahavet på vänstersidan när vi blickade ut över horisonten. Så långt bort från Sverige som möjligt, men ändå så nära. Bara ett stort hav emellan.
Världen här är så mycket enklare. Ordet fantastiskt räcker inte till att beskriva hur det är. Vi går runt och njuter av ett fantasilandskap, där vi är Alice som ramlat ner i ett underland.
Vi var i Simon’s town och lunchade med vår takeaway-mat på en trapp ner mot vattnet. Eller i alla fall först, efter första tuggan steg en säl upp ur vattnet med ett flås och tog sikte mot oss och vår mat haha. Hungriga som vi var tog vi vår lunch med oss till n annan plats.
Vi avslutade dagen med att besöka Kirstenbosh botaniska trädgård för att sedan äta på en underbar fisk & skaldjursrestaurang i Kapstaden. 
Robben Island
Sälarnas ö. Ligger en halvtimmes båtfärd ut från Kapstaden. Mest känd som fängelseö, till apartheid tiden och för isolering av diverse olika sjukdomar.
I den fjärde cellen i block B satt Nelson Mandela många många år. Och det som är slående är hur fridfull ön är idag, förutom galna turister. Att människan kan vara så ond. Diskrimineringen, utsattheten och rädslan som ärrar historien om sälarnas ö. Det finns inte längre några sälar på ön, inte heller någon ondska. De föredetta ”fångarna” som varit utsatta för den humanitära kränkningen har med all rätt fått frid. De som överlevt har många valt att bo kvar, där de lever sida vid sida med varandra utan kriminalitet. 
livetivarmland 